För ett antal år sedan gav Timbro ut boken Fribankskolan. Boken behandlar penningväsenden utan centralbanker. Tidigare fanns boken tillgänglig som pdf på Timbros hemsida men så är numera inte längre fallet. Lägger därför upp den här:
Fotbolls-VM och Sverige går segrande ur gruppspelet. Det planeras folkvandring över Östersjön. Sankt Petersburg blir invaderat av gulklädda. Till och med regeringen vill nu åka till Ryssland och heja på de våra. Att tänka på när man är i Ryssland är att språket inte är helt lätt. Det finns många fallgropar: orden betyder inte alltid vad man tror. Här några tips för att undvika de värsta fallgroparna.
| Svenska | Ryska |
| frispark | straff |
| böter | straff |
| straffspark | penalti |
| idrottsman | sportsmen |
| idrottskvinna | sportsmenka |
| påse | paket |
| burk | bank |
| Magnum (glass) | Magnat |
| bord | stol |
| stol | stul |
| smörgåsbord | svedskij (svensk) stol |
| honung | mjöd |
| mjöd | mjöd |
| Hitler | Gitler |
| Ibrahimovic | Ibragimovic |
| slips | galsduk |
När det gäller fotboll är det första man bör tänka på att frispark heter straff på ryska. Det är samma ord som de använder för böter. (Ordet lär komma från det stora nordiska kriget, då ryssarna ofta blev straffade av Karl den tolfte.) För straffspark använder ryssarna ordet penalti.
Också spännande är ordet för idrottsman: här säger ryssarna sportsmen. Det här är alltså i singular och inte i plural. Idrottskvinna blir följdriktigt sportsmenka.
Som turist brukar glass och öl vara heta på inköpslistan. När man köper öl vill man ofta ha en burk i en påse. Då säger man bank i paket. En populär glass är Magnum: ryssarna säger dock här Magnat. I Ryssland är som bekant oligark det man helst bör vara, så de ryska marknadsförarna väljer att här skilja ut sig gentemot resten av världen.
När man går på restaurang bör man tänka på att bord heter stol. Medan stol heter stul. Smörgåsbord blir alltså ”svensk (svedskij) stol” på ryska. (Saken kompliceras ytterligare av att ”stol” uttalas [stål] medan ”stul” uttalas [stol]. En annan viktig matglosa är honung som heter mjöd. Vilket mjöd också gör. Det här är något som måste ha hängt med sedan vikingarnas tid. Kan för övrigt rekommendera den utmärkta ryska snabbmatskedjan Teremok (stavas Tepemok). Det är ett helryskt ställe som serverar ryska rätter i form av snabbmat: blinier, rödbetssoppa m m. De serverar också en egen hemgjord mjöd som är smakrik. (För den som vill ta det lugnt med procenten rekommenderas ”kvass”, den ryska svagdrickan. Perfekt en varm sommardag).
En vanlig fälla är också att ryssarna inte klarar av att säga ”h”. De måste säga ”g” istället. Hitler blir därför Gitler, Ibrahimovic blir Ibragimovic. För slips använder ryssarna det svenska ordet halsduk. Men eftersom de inte kan säga h så blir det galsduk.
Det finns många andra konstigheter i det ryska språket men håller man sig bara till dessa grundregler så brukar man klara sig bra.
Undertecknad besökte idag ett intressant seminarium på Arena, där Axel Leijonhufvud presenterade idéer kring makroekonomins ställning i ljuset av senare händelser. Seminariet hade flaggats bland annat på bloggen Ekonomistas, tack för tipset. Leif Pagrotsky var där som kommentator. Salen var fullsatt. Unga vänstermänniskor satt med bistra uppsyner och spetsade öron ivriga att skaffa intellektuell ammunition för att kunna ge sig på Kapitalet..
Axel började med att dra sin favoritidé om den s k korridoren – tanken att marknadsekonomin inom en viss korridor fungerar som ett självreglerande system. Utbud och efterfrågan, vinster och förluster ser inom denna korridor till att återföra ekonomin till jämvikt efter en störning. Men vid alltför kraftiga störningar hamnar ekonomin utanför korridoren och marknaden blir dysfunktionell – endast extraordinära statliga ingrepp kan då återföra ekonomin till normala förhållanden.
Axel öste sedan på ur sin lärdom – omöjligt att referera allt. Men ett par saker väckte min förundran. Axel hävdade att Hayek ”got it half right”. Hayeks teori innebar enligt Axel att om räntan sätts under jämviktsräntan leder det till överinvesteringar i fast kapital och prisinflation. I den rådande krisen visade sig förutsägelsen om överinvesteringar vara riktig – men någon prisinflation hade contra Hayek inte förekommit. Men är detta verkligen Hayeks teori? I min läsning av Hayek förutsäger teorin prisinflation bara i en stationär ekonomi. I en växande ekonomi kan däremot kreditexpansion och överinvesteringar mycket väl vara förenlig med prisstabilitet. Var det inte i själva verket så Hayek en gång i tiden vann sina sporrar? Genom att i 1920-talets USA förutsäga att under ytan på den rådande prisstabiliteten lurade en oroväckande kreditexpansion…
Leijonhufvud framförde också en intressant idé att man skulle låta alla låna till reporäntan och ej blott banker. Varför skall bara banker kunna låna till 0,5 procents ränta hos the Fed för att köpa statsobligationer till 2,5 procents ränta? Borde inte alla kunna göra det, och på så sätt skaffa sig bonusar? Publiken nickade gillande. Axel backade emellertid sedan, verkade hävda att det mest var ett skämt för att visa det rådande systemets orimlighet.
Till slut förde Axel fram förslag till hur det monetära systemet kan reformeras. Kärnan är att inrätta kvantitativa restriktioner på den monetära basen – till skillnad från dagens system med räntestyrning och bankers obegränsade tillgång till baspengar.
Något jag hade velat fråga Axel om var följande: Vem är egentligen orsaken till de störningar som tar ekonomin utanför korridoren? Är det inte statliga ingrepp? Har inte våra två kriser orsakats av expansiv penning- och finanspolitik? Var inte den första krisen orsakad av the Feds vansinneslåga räntepolitik? Och den rådande krisen beror väl på de statliga budgetunderskotten i USA och Europa? Kan man då inte tro att om marknaden tillåts vara ifred från centralbanker och regeringar kommer den verka självreglerande?
Det blev emellertid aldrig läge att fråga om detta. Leif Pagrotsky tog över scenen. ”Angående Hayek..” inledde han. Sedan redogjorde han för sina erfarenheter som handelsminister och intygade hur billig kinaimport hade dolt en kreditexpansion. ”Vidare vill jag ta upp de politiska orsakerna till krisen” fortsatte han, och redogjorde hur den dysfunktionella politiken i USA och Europa var orsaken till den rådande krisen..
Efteråt fick jag tillfälle att prata några ord med Axel. För några år sedan var han opponent på min disputation. På grund av olyckliga omständigheter var opponeringen tvungen att ske via telefon, men Axels ande svävade ändå över disputationssalen:
Jag frågade Axel följande: ”Du säger att du vill införa ett system med kvantitativa restriktioner på den monetära basen. Samtidigt vill du avskaffa bankernas privilegier och låta var och en agera bank. Skulle inte ett fribanksystem på guldmyntfot passa dessa idéer som hand i handske?”
Svårt att säga om han nickade eller skakade på huvudet. Men han sade något om att det inte fanns någon väg tillbaka, att guld var ohållbart i dagens ekonomi. Det var mycket folk så vi hann ej prata vidare om det. Hur som helst hade det varit ett mycket givande seminarium. Pagrotsky hade kommit ut som hayekian. Leijonhufvud kanske ville införa fribanker. Jag gick ut från Arena upplyft och stärkt av det liberala budskap som där serverats.
Hagfröding 